Här ligger jag i soffan i vårt hus och tittar på när Sarah städar. Jag är KLAR, klar med min städning och all packning och kan bara försöka njuta av dom sista timmarna här... Njuta är nog dock inte rätt ord, så svårt att göra de när jag Lixom alla andra går runt med en klump i magen och tårar i ögonen för att vi ska lämna ca 50pers som har varit vår vardag i 3månader nu. Underbara människor som jag inte vet om jag kommer träffa igen. Det ända jag vet säkert är att vi kommer ses igen i himlen! 😊 Men nu är det Minst sagt ett gråtkalas utan dess like. Men jag är nöjd, glad och välsignad efter dessa månader. SÅ GLAD att jag åkte hit tillslut. TACK alla som puschade, övertalade och kramade mig så jag kom iväg hit tillslut. Och TACK alla som gar bett för mig ni är fantastiska och era böner har hjälpt mig här! ❤️ 




Ses hemma snart då hönni! 👍😘